1 Januari 2010, mina tankar om 2009 och vad händer nu utan jimmy? <3
Det känns så fel att säga 2010! Nån som håller med? Sen ser det inte bra ut heller för den delen. x'D
2000-talet hittills har varit en berg och dalbana. Med många dalar faktiskt. Slutet av 2009 var både bra och DÅLIGT. Det bra var att jag har träffat säkten en än gång och varit mycket fest! Dåligt = när jag absolut tappa livs lusten i förrgår natt efter att fått reda på att älskade jimmy hade gått bort. Jag har gråtit mig själv till sömns sen dess och igår grät jag i stort sätt hela dagen non stop och ville verkligen inte fira något ny år elr gå bort till grannarna och fira. Så sista dagarna av 2009 var rent ett helvete pga av denna hemska nyhet. Han blev bara 28 bast. 28?! KAN DU FATTA! DET ÄR HELT INSANE! :'( Som dom tror nu dog han naturligt, av sig själv. Men liksom jag har aldrig någonsin hört att han skulle ha nå typ hjärt fel elr nå? Men vem vet, något sånnt kom kanske aldrig ut... Jag är dessutom orolig för själv bandet nu oxå. Kommer dom ta in en ny trummis? Kommer dom lägga av? ( DÅ DÖR JAG ) Hann Jimmy göra klart allt på nya plattan dom håller på med? Vad gör dom annars? Jag är jävligt ledsen över att jag aldrig hann se dom live, särskillt om dom nu skulle sätta in nån ny då, ville verkligen se jimmy och hela orginal bandet live! Om dom tar in en ny så liksom, han/hon komer aldrig kunna ersätta The Rev. Never. Han är och kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och han är bäst, tror inte någon någonsin kommer kunna få mig att tycka annat. Det skulle kräva jävligt mycket! Men sen hans familj och människorna omkring han. För att inte tala om själv boysen i bandet? Hur förkrossade är inte dom? Det är tur att dom har varann! Klara sig genom denna förlust är mest troligt helt omöjligt! Va fan jag klarar mig knappt! :'( Det känns som det hela tiden försvinner bitar inuti mig. Jag är inte hel utan Avenged Sevenfold. Det är bara så. En bit av dom är borta, och oron över resten gör så att flera till börjar tappa fästet. Men jag klarar mig, det har jag alltid gjort och kommer göra. Även om tvivlen finns, så vet jag att det kommer bli lite bättre om några dar elr mer. Men någon gång i alla fall. Han har det bra nu. Det är väl så jag får tänka antar jag.
Rest in Peace Jimmy Sullivan <3
I love you.
2000-talet hittills har varit en berg och dalbana. Med många dalar faktiskt. Slutet av 2009 var både bra och DÅLIGT. Det bra var att jag har träffat säkten en än gång och varit mycket fest! Dåligt = när jag absolut tappa livs lusten i förrgår natt efter att fått reda på att älskade jimmy hade gått bort. Jag har gråtit mig själv till sömns sen dess och igår grät jag i stort sätt hela dagen non stop och ville verkligen inte fira något ny år elr gå bort till grannarna och fira. Så sista dagarna av 2009 var rent ett helvete pga av denna hemska nyhet. Han blev bara 28 bast. 28?! KAN DU FATTA! DET ÄR HELT INSANE! :'( Som dom tror nu dog han naturligt, av sig själv. Men liksom jag har aldrig någonsin hört att han skulle ha nå typ hjärt fel elr nå? Men vem vet, något sånnt kom kanske aldrig ut... Jag är dessutom orolig för själv bandet nu oxå. Kommer dom ta in en ny trummis? Kommer dom lägga av? ( DÅ DÖR JAG ) Hann Jimmy göra klart allt på nya plattan dom håller på med? Vad gör dom annars? Jag är jävligt ledsen över att jag aldrig hann se dom live, särskillt om dom nu skulle sätta in nån ny då, ville verkligen se jimmy och hela orginal bandet live! Om dom tar in en ny så liksom, han/hon komer aldrig kunna ersätta The Rev. Never. Han är och kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och han är bäst, tror inte någon någonsin kommer kunna få mig att tycka annat. Det skulle kräva jävligt mycket! Men sen hans familj och människorna omkring han. För att inte tala om själv boysen i bandet? Hur förkrossade är inte dom? Det är tur att dom har varann! Klara sig genom denna förlust är mest troligt helt omöjligt! Va fan jag klarar mig knappt! :'( Det känns som det hela tiden försvinner bitar inuti mig. Jag är inte hel utan Avenged Sevenfold. Det är bara så. En bit av dom är borta, och oron över resten gör så att flera till börjar tappa fästet. Men jag klarar mig, det har jag alltid gjort och kommer göra. Även om tvivlen finns, så vet jag att det kommer bli lite bättre om några dar elr mer. Men någon gång i alla fall. Han har det bra nu. Det är väl så jag får tänka antar jag.
Rest in Peace Jimmy Sullivan <3
I love you.
Kommentarer
Trackback
